So you moved on

Fick höra av en kompis att en tjej hade suttit på en fest och klagat på att jag lämnar bort Ebba " ofta ". Jag hoppas på riktigt att det är ett dåligt skämt.
Jag har lämnat bort Ebba för natten två gånger sen hon föddes och sen har jag lämnat henne några gånger i några timmar.

Nu tänker jag vara helt ärlig med er där ute som läser min blogg. Att vara ensamstående är fantastiskt och jobbigt på samma gång, folk är väldigt, VÄLDIGT duktiga på att säga vad man gör fel, vad man kan göra annorlunda osv. Tips, självklart! Men tro mig som första gångs mamma och dessutom ensamstående är man inte alltid säker på sig själv och sina val. Men jag vet också att jag gör detta på det bästa sättet jag kan och att ingen känner Ebba. Jag kanske har lämnat bort henne mer än vad andra föräldrar gjort med tanke på att hon är 3 månader. Men å andra sidan så har jag hand om henne 24/7 och jag tycker jag kräver betydligt mycket mindre avlastning än vad kanske ensamstående föräldrar gör, vad vet jag.
Jag kan säga att jag personligen tycker att jag tycker jag hanterar det här ansvaret betydligt mycket mer än vad jag trott, att jag behövt väldigt mycket mindre hjälp än vad jag trott. Utåt sätt skulle jag tro att jag tycks vara rätt stark, vilket jag oftast är på insidan. Men snälla ni, om ni tycker något om mig, att jag lämnar bort henne för mycket så kan vi ju prata om det och bolla fram och tillbaka istället för att säga det bakom min rygg. Eller?

Tack till alla er som stöttar mig genom detta, ni är guld värd!