This is your song

Någon som fortfarande läser? Isf har ni fan varit ihärdiga! Jag vet att det varit dålig uppdatering. Har väl inte haft något större bloggsug kanske.

Imorgon infaller min 22 års dag och jag måste faktiskt säga att det senaste året gjort mig gott. På fredag var det ett halvår sedan min dotter kom till världen! Om det är tufft som ensamstående? Oja! Men usch så värt det! Vakna upp med en liten solstråle varje morgon. På lördag firas 22 dagen med vänner! Blir delvis utflyttningsfest också. Har fått en lgh i grannhuset. En trea, bottenvåning med balkong i söderläge! Ska bli så himla skönt! Inflyttningadatum är fortfarande oklart men inom någon månad kan jag Tro.
Nu ska jag leva min sista timme som 21 år.

So you moved on

Fick höra av en kompis att en tjej hade suttit på en fest och klagat på att jag lämnar bort Ebba " ofta ". Jag hoppas på riktigt att det är ett dåligt skämt.
Jag har lämnat bort Ebba för natten två gånger sen hon föddes och sen har jag lämnat henne några gånger i några timmar.

Nu tänker jag vara helt ärlig med er där ute som läser min blogg. Att vara ensamstående är fantastiskt och jobbigt på samma gång, folk är väldigt, VÄLDIGT duktiga på att säga vad man gör fel, vad man kan göra annorlunda osv. Tips, självklart! Men tro mig som första gångs mamma och dessutom ensamstående är man inte alltid säker på sig själv och sina val. Men jag vet också att jag gör detta på det bästa sättet jag kan och att ingen känner Ebba. Jag kanske har lämnat bort henne mer än vad andra föräldrar gjort med tanke på att hon är 3 månader. Men å andra sidan så har jag hand om henne 24/7 och jag tycker jag kräver betydligt mycket mindre avlastning än vad kanske ensamstående föräldrar gör, vad vet jag.
Jag kan säga att jag personligen tycker att jag tycker jag hanterar det här ansvaret betydligt mycket mer än vad jag trott, att jag behövt väldigt mycket mindre hjälp än vad jag trott. Utåt sätt skulle jag tro att jag tycks vara rätt stark, vilket jag oftast är på insidan. Men snälla ni, om ni tycker något om mig, att jag lämnar bort henne för mycket så kan vi ju prata om det och bolla fram och tillbaka istället för att säga det bakom min rygg. Eller?

Tack till alla er som stöttar mig genom detta, ni är guld värd!

Call me when you're sober

Det som är positivt med att ha barn, är att man verkligen måste se till sina problem, saker som man annars kanske skulle vara helt förstörd över, i veckor. Nu gav jag det några timmar tårar, därefter ska jag göra mitt bästa för att vara glad för hans skull. Nu har man inte riktigt tid för problemen på samma sätt längre, inte dom små iallafall.

Iallafall, ebbis är nu 2,5 månader och hon växer fort! Har hunnit ha namngivningscermoni, istället för dop, för Ebba. Vi fikade, jag presenterade namnen och sjöng för Ebba. En mysig dag förutom att skruttis var lite sjuk :(

Imorgon ska vi först träffa Paula och hennes lilla bebis lilja och äta lunch! Sen ska ebbis till sin farmor där hon ska va under kvällen medan jag ska jobba på travet, blir nog toppen!

Himmeln måste sakna en ängel

Idag kom svaret på dna testet och det var positivt. Så det är skönt att ha det på papper! Vi ska väl till familjerätten och skriva på papprens som sedan skickas till Skatteverket. Ska bli spännande och se hur han tar detta, att han har det svart på vitt att ebbis är hans dotter. Det här kan gå åt ena eller andra hållet. We'll just wait and see!

I övrigt planeras ebbas namngivningscernoni lite grann och så.

Ain't gonna be easy

"Der måste ju vara bättre att amma när man är på språng, man har alltid maten med sig och alltid rätt temperatur eller, om man inte lämnar bort skatten så klart :) när man är på "språng" första månaden. Fattar inte hur man orkar...... "
En kommentar av WOW

Jag förstår hur du tänker, men i princip vart du än är så finns det en micro tex. Å det enda man behöver med är en flaska och lite pulver. Jag tycker det är rätt skönt med flaskan när man är borta, inte behöva slänga fram bröstet hela tiden. Men det är ju helt klart en smaksak men jag har valt att göra på det här sättet. (:

En fråga med ett svar

Linn frågade om jag ammar eller ersättning. Svaret på det är båda! Började med bara amning, men nu får hon bröstet på natten, morgonen och en gång kring 18 tiden. Övrig tid ersättning, är ofta på språng eller träffar folk och orkar inte känna mig som en mjölkkossa. Samtalade med barnmorskan om detta och hon sa att det är helt okej att göra så, att bästa är att amma på natten då mjölken är som fetast och eftersom ebba fortfarande följer sin kurva klockrent, så fortsätter jag på det!

Changes for life

Herregud, tiden går fort! 2 månaders dagen närmar sig för min lilla Ebbis!
I natt var andra natten när Ebba har vägrat somna. Hon somnande ca halv 2 i natt och vi skulle va på teg 9:30 idag hos doktorn så min klocka ringde klockan 8.. Jag var redo att gråta. På tal om att gråta så är det vad jag gjort de senaste två dagarna, idag är det dock betydligt bättre. Är förmodligen bara trött och hormoner som spökar! Jag känner mig lite otillräcklig, stressen över att lägenheten ska va i bra skicka osv stressar mig. Speciellt när någon påpekar att det är stökigt, trots att det inte är så farligt enligt mig. Men hänger det ren tvätt eftersom det inte tokar i tvättstugan på massa stolar och sånt, så ser det fort stökigt ut. Hade jag varit en sådan som alltid har städat och hade det i system sedan innan jag fick barn hade det säkert inte varit ett problem heller. Dagar som dessa, när hon sover några timmar i rad på dagen, då har jag tid för att både ta det lugnt, dricka mitt kaffe, se på tv i lugnet så har jag även ork att städa och så. Men de dagar bär hon sover Max 20 minuter i intervaller, samanlagt kanske 2,5 h på en hel dag, då orkar jag fan inte städa heller, knappt laga mat. Jag måste bara, precis som under graviditeten, komma på vad som funkar för mig och skita i vad andra säger.
Jag har världens snällaste lilla tjej till dotter, är lugn och skriker nästan aldrig och då är det för att hon är hungrig eller trött bara. Men trots detta så är jag upp i henne 24/7 och det känns fruktansvärt fjantigt att tycka att det är jobbigt ibland, speciellt när jag visste att när jag tog valet att behålla henne att det bara skulle va jag och hon. Men måste komma ihåg att jag har familj som gärna är med henne ibland och att det är okej för mig att lämna henne ett tag, gå hem, sätta mig å skita i en timme eller va fan som helst.
Att jag inte lämnar bort henne för att jag ska göra något speciellt utan för att få lite Elin time. Men jag är nog inte riktigt där än.

Jag vill bara lägga till att jag älskar mon lilla flicka mer än något annat i hela stora världen och jag ångrar inte mitt beslut för fem öre.

Sometimes I remember, when I do, I sometimes cry.

Datumet var den 29e mars 2012 när testet visade positivt. Två streck var tecknet för att jag var gravid. Hade varit gravid i två veckor vid det här laget. Valet var ganska enkelt, fast samtidigt det jobbigaste valet jag gjort. Ungefär kring det datumet, mars 2012 skulle jag ha fått barn, om jag inte för lite mer än ett halvår innan valt att göra en abort. Jag ångrar det inte idag, pappan till det barnet hade aldrig kunnat hålla en bra relation till varandra och relationen var väldigt komplicerad och inte rätt. Jag har gått från att tänka på det varje dag till att tänka på det då och då. Men tankarna far ju ibland, var det en pojke eller flicka? Vems ögon hade hon eller han haft, hur hade den sett ut, vems leende osv. Jag är glad över dom valen jag gjort, de vägar jag valt att följa, att jag har min underbara fantastiska dotter här idag och att jag inte valde att göra abort då också. För det här känns helt rätt, det gjorde det inte då.
Men jag tänker på det ibland, ibland fäller jag en tår också.

When love comes close

Ja tiden går fort och ebbis växer som bara den! I fredags åkte partyhatten på och ebba var med sin mormor hela natten! Det hade gått bra och jag hade jätte trevligt, lite mycket alkohol men men! Så kan det gå! Men nog saknade jag min lilla snuppis!

Ebbas pappa var här i lördags i några timmar och det vart en trevlig dag i mycket lugnt tempo! I söndags träffade jag Johanna och tog en kaffe på stan! Sjukt länge sedan men tok trevligt ändå! Någon som förstår (:

Igår var vi, jag, Ebba och Ebbas pappa ( ebbas pappa kommer inte namnges här.) på socialtjänstens hus och gjorde lite tester. Vi har valt att göra faderskapstest, mest för att han ska få svart på vitt att Ebba är hans men även för ebbas skull!
Svaret kommer inom 1-2 veckor!

Love, sex, next

En förfrågan om förlossningen kom! Så here we go!
Den 5/12 gick jag omkring i lägenheten, redan när jag vaknade på morgonen hade jag känslan av att något var på gång, hade inga värkar eller så, men en känsla bara.
Var påväg till toan och känner världens Prutt som trycker på, tänker what the hell, är ju ensam! Så släpper värsta brakaren och då rinner det till efter benen. Första tanken är helvete, sket jag på mig?.. Men inser sedan att det är vattnet som rinner längst benet. Ringer mamma Och hon säger åt mig ringa till förlossningen. Sagt och gjort. Dom ber mig lägga en tygbit i trosan, för har det kommit vatten kommer det komma mer. Går på stan med Frida och Björn, kan inte låta bli att berätta för dom. Senare på kvällen åker jag upp på förlossningen. Hon luktar på denna trasa och tycker inte det luktar fostervatten. No shit?! Luktar väl fitta förmodligen.,, jag insisterar på att det är vattnet som gått så dom gör en undersökning och mycket riktigt, vattnet har gått! Yeeeees tänker jag, då är det ju på g iallafall! Dom ber mig ringa förlossningen imorgonbitti så får jag komma in och dom sätter igång mig.

6/12- just efter 07 ringer jag förlossningen. Dom har fullt upp och ber mig återkomma kring 10. Ringer 10 och dom ber mig komma upp för en kontroll, men att dom kommer sätta igång mig imorgon istället. Skit och Piss tänker jag, men inte mycket att göra åt. Går på stan med mamma som hade tagit bussen hem från Stockholm.m, äter mat och pratar om förlossningen och hur jag vill att det ska va. Vi går sedan upp till förlossningen, dom undersöker mig och inte mycket öppen. Typ 1 cm.. Dom säger sedan att dom ska prata med en doktor hur dom ska göra. Några minuter senare kommer dom in och säger att jag ska läggas in så ska dom sätta igång mig idag. Jahaa, kung! Tänker jag. Läggs in och dom visar hur dom tänkt sätta igång mig. Som en liten ballong man för upp, blåser upp och sedan drar ut bit för bit, 3 cm öppen är man sedan när den kommer ut och därefter ska det då gå igång av sig själv. Mamma far och hämtar väskan.
Sen händer... Ingenting! Bara ligger sär i några timmar. Sedan kommer en doktor in och förklarar att hon nu kliver av sitt pass, att dom har jätte mycket att göra men att dom eventuellt ska sätta igång mig senare ändå. Sedan börjar mina egna värkar komma igång och dom börjar bli mer regelbundna och närmare varann. Sedan kommer sen sköterska in och förklarar att dom inte kommer kunna sätta igång mig och det dom vill göra är att ge mig sömnpiller och avsluta mina värkar i några timmar och att dom sedan sätter igång mig direkt på morgonen efter och att jag då alltså sover över på förlossningen. Djupt skeptisk var jag till att avsluta värkarna. Men eftersom jag fortfarande bara var vaken 1 cm insåg jag att det bog kan va skönt att få sova några timmar och spara krafterna tills imorgon.
Jag var jävligt less, ja vi sätter igång sig, nej det gör vi inte, JO det gör vi, Nopp, vi kan inte. Men jag visste att dom kan inte skjuta på det mer än 48 h. Får en spruta i benet, det gjorde ont, yupp!

7/12 - vaknar dagen efter, äter frukost, ringer mamma osv. Kl 10 sätter dom inn dropp som då ska dra igång värkarna. Det kändes rätt overkligt, att nu var det faktiskt på gång! Värkarna satte igång, efter ett tag tar jag lustgasen. Jag ägde på att ta värkarna! Visste precis när det var på väg, började andas in lustgasen då, och slutade när värken var på topp, precis som man ska. Det funkade bra, tills en viss gräns, sen gav den inte mycket effekt längre, eller det kändes inte så man kan tänka mig att utan den hade jag nog tuppat av! Jag hade bestämt mig för lustgas och ryggmärgsbedövning och någonstans kände jag att jag inte ville ha ryggmärgsbedövning för tidigt, då har kag inget att se fram emot. Dom kommer in och kollar 4 cm öppen, ARE U FUCKING KIDDING ME?!.. Dom ökar på droppet och vi bestämmer att om 30 minuter så sätter vi in ryggmärgsbedövning, i väntade dom 30 värsta minuterna i mitt liv tror jag. Värkarna var superkraftiga, långa och det var Max 2 minuter mellan varje. Jag grät hysteriskt i slutet, jag var helt slut och hann aldrig återhämta mig. När dom kommer in säger mamma direkt : bedövning, nu! Det var ungefär det jag minns i några minuter framöver. Folk kommer in i rummet, presenterar sig. Vill skrika håll käften, tror ni jag bryr mig?! Men jag mumlar hej ungefär. Det tog en jävla tid innan hon fick in bedövningen. Om det gjorde in att sätta in? Ingen aning, förmodligen! Men smärta fanns inte riktigt längre. Sen tog bedövningen snabbt och jag blev helt plötsligt mig själv igen. Jag såg att en värk kom på monitorn, kändes som en menskramp typ. Åt lite mat, läste en tidning, tog en liten powernap. Sen satt jag och studsade på en boll ett tag. Mamma och jag började gå i korridoren. Efter ett tag kommer värkarna igång igen. Sen gick det fort. Klockan var 21:10 när dom sa : nu kan du få börja krysta. Sagt och gjort. Första krystarna var otroligt skönt! Att äntligen få hjälpa till och inte andas igenom dom!
Det gör jävligt ont att föda barn, Yupp! Provade stå på olika sätt men sen börjar huvudet komma ut mer och mer, det känns.. Sen säger barnmorskan. Nu elin nästa gång du krystar kommer jag be dig sluta, då måste du andas igenom resten av det. Sagt och gjort. Var förmodligen det jobbigaste att göra.. Skriker åt mamma någon gång att hon är dum i huvudet som gjort detta 4 gånger, jag säger att jag vill gå hem, att jag inte orkar mer. Men sen tittar mamma på mig och säger : nu Elin, nu. Jag nickar. Och med den krystningen kom hon ut. Jag tittar på mamma och säger : visst är det en tjej?! Ja det är det svara hon, sen säger jag : visst är hon lik ....... ( Ebbas pappa ). Mamma säger : ja verkligen! Hon var otroligt lik honom när hon kom ut. Hon ligger på bröstet, skriker ett tag, dom kollar om hon gjort illa sig under utskedet men inte det! Hon lugnar ner sig och tittar runt i rummet. Jag var så trött och slut att jag knappt var där i stunden. Det kändes hemskt, men så kändes det. Mamma är tvungen att åka hem så lämnar Ebba en stund till sköterskorna och jag duschade.
Dom fick sy två stygn, dom var tvungen att klippa lite. Utöver det så gick det faktiskt riktigt bra. Såhär i efterhand är jag riktigt nöjd! Ebba är en av 3% som föddes på beräknat datum! Hon vägde 3945 och var 51 cm lång, föddes kl 22!

The love of my life

Nu är Ebbis 5 veckor gammal och några dagar! Tiden har gått fort och rollen som mamma börjar kännas mer bekväm! Hon är väldigt lugn och snäll och betydligt mycket mindre jobbigt än jag trott, peppar peppar! De flesta dagar sover hon några timmar i rad så jag får lite alone time! Men så i fredags sov hon ungefär 2,5 h på hela dagen, utspritt i typ 10 min intervaller. Från 9 var vi vaken, 22 somnade hon. Oj va trött jag var i slutet av dagen, men då sov hon typ hela natten nästan! Dagar som dessa, när hon sover lite längre perioder, så har man orken! Men de dagar som då, när hon då förstås blir fruktansvärt gnällig av sig, då är det lite tuffare att va ensamstående. I övrigt tror jag att det är rätt skönt att va själv. Inte förvänta sig att någon annan ska göra visst mycket utan nu har jag mig själv att lita på!

Ja är det nått ni på bloggen vill höra om, som jag ska berätta om eller så?