Seems so far away

Har väl kommit till den punkten nu när jag funderat klart över vissa saker med graviditeten och istället börjar tänka ännu längre fram. Hur det kommer kännas när jag sitter där om 3 månader med världens finaste bebis. Det skrämmer mig, tankarna som att jag kanske aldrig kommer bli mig själv igen, att jag kommer förändras väldigt mycket, att jag aldrig kommer se liks dan ut igen, att jag kanske aldrig kommer träffa vissa personer igen som varit en väldigt stor del av mitt liv tidigare. Samtidigt som det är exakt samma sak som gör att jag känner mig glad och säker. Det har hänt mycket det senaste halvåret, tänk att jag varit gravid i ett halvår nu.. Jag mognade fort i min roll som mamma, har fått by vänner, förlorat vissa. Även om jag inte tror det är för evigt jag tappat dom. Kg tror att vissa personer måste bara se mig som mamma, för att tro att jag kan vara det på något sätt. Världen kommer snurra ändå och min värld kommer vändas upp och ner och hur jag ska tackla det återstår att se. Men en sak är säker, så här säker har jag aldrig varit på något beslut i hela mitt liv.