It turned my world around, and I kinda liked it!
Världen snurrar på som den ska, jobbar så jag snart kräks, men det känns samtidigt förbannat bra. Jag tar var dag som den kommer, orkar inte oroa mig för framtiden, orkar inte tänka flera steg framåt. Det blir aldrig som man tänkt sig, så varför fundera så förbannat mycket, egentligen? Vill bara gå omkring och tok le hela tiden, samtidigt som världen har en tendens att trycka ner en ibland. Tur att man lyckats bygga upp så mycket styrka att man faktiskt orkar med alla ord, alla meningar, alla negativa ord så som positiva. Vissa gör mer ont än andra. Men jag skattar mig lycklig som har så goda vänner och familj som har min rygg och håller mig uppe. Man är bara stark till en viss gräns sen kan man behöva viss hjälp.
Står på mina båda ben, det är det som räknas. Jag lever, jag andas och orkar inte stressa över saker jag inte förstår, folk som jag inte förstår mig på.
Vill även passa på att säga Frida Öhgren, du är en fantastisk människa, du är så stark!
My baby, I'll love you forever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar