I just met you, and this is crazy

De senaste månaderna har varit väldigt kritiska för mig, mycket som har hänt som jag inte vetat hur jag ska hantera, känslor som jag bara känt en gång tidigare men ett gett helt annat beslut. Det är mycket som händer uppe i huvudet på mig, saker som jag kanske är rädd för att uttrycka mig om, rädd att den som lyssnar ska sen dra sig undan. Den ständiga oron över det och annat är väl mest troligt det som gjort att jag istället dragit mig tillbaka. Har väl inte tänkt på det förren mina underbara vänner / arbetskamrater började ifrågasätta vad som hänt med Meier. Jag tror att min värsta stress och oro är över nu och kan känna som så att det nog är nu som jag kommer få svaret på som vilka verkliga vänner är. För det som händer nu är viktigt för mig, jag kommer säkerligen prata mycket om det. Men vet även att mina goda vänner kommer säga åt mig att hålla käften om det blir för mycket på ett bra sett. Men jag vet även att som kommer lyssna om jag behöver det. Så det är nog dags att släppa stressen nu.

Det är iallafall vad jag vill göra