Det är dagens råd till er där ute, håll huvudet högt. Spelar ingen roll om du är osminkad, doing the walk of shame ( läs walk of awsomeness ) eller bara är an ugly as f.... Like me, håll huvudet högt. Ni kommer långt bara genom det.
Iallafall, står nu på Umeå flygplats och väntar på flyget som ska ta mig till Sthlm. Imorgon väntar intervju med fritidsresor.
I'm starting to believe that this could be the start of something! :)
Puss
tisdag 31 januari 2012
måndag 30 januari 2012
Dont forget about me when im gone
En dag på jobbet är nu avklarad! Med jag och Frida i spetsen blir det inte annat än bra! Camilla satt på paus idag i 4 h. Skrattat så tårarna runnit ett antal gånger. Kan ni tänka er, jag som trodde jag skulle behöva låtsas le idag! Finns inget bättre än Mina arbetskollegor på en grå dag!
Har lite seperationsångest tror jag, känns som om jag träffar alla för sista gången typ hela tiden, men det är ju inte ens säkert att jag får jobbet.
Kommer sakna camilla, Frida, Lisa och alla andra pausare till tusen, that's for sure.
Nu sitter jag på bussen påväg till Emma, äntligen! Saknat henne gånger 1000!
Puss
Har lite seperationsångest tror jag, känns som om jag träffar alla för sista gången typ hela tiden, men det är ju inte ens säkert att jag får jobbet.
Kommer sakna camilla, Frida, Lisa och alla andra pausare till tusen, that's for sure.
Nu sitter jag på bussen påväg till Emma, äntligen! Saknat henne gånger 1000!
Puss
söndag 29 januari 2012
You found away under my skin and I'm trying not to love you but I hate the way I keep on giving in to you, like I always do
Gud jag är såå nervös nu, verkligheten kommer ikapp!
Jag börjar iallafall må bättre, äntligen fått reda ut tankarna.
Börjat se revenge också, just so awsome!
Jag börjar iallafall må bättre, äntligen fått reda ut tankarna.
Börjat se revenge också, just so awsome!
Sing something new, I got nothing left
Igår var det som att jag in i en vägg. Grät och var förbannad om vart annat. Vad orsaken till det hela är, vet jag inte exakt. En osäker framtid, hjärtat som säger en sak och huvudet en annan, om en månad från idag hade jag varit mamma. Det finns mycket i tankarna som jag inte vet vad jag ska göra av och tror inte ens det där är närheten av alla problem egentligen heller. Det som känns jobbigast är att gå till jobbet imorgon och le, se glad ut och låtsas som att inga problem i världen finns. Men det är så man får göra för att ge bra service!
Hur som helst, på tisdag åker jag till Stockholm för intervju för fritidsresor och är bara såå nervös! Måste läsa på lite mer! :)
Hur som helst, på tisdag åker jag till Stockholm för intervju för fritidsresor och är bara såå nervös! Måste läsa på lite mer! :)
lördag 28 januari 2012
I can't save what's left of you
Idag är en sådan där dag när man ser en sorgsen film som är värd en tår eller två fast man gråter floder. Lite för mycket tankar nu jag inte riktigt vet vad jag ska göra av!
Igår jobbade jag på paus 11:30-15:30 och sedan travet till 22! Därefter hem och göra sig i ordning och sedan all star med Matilda, oskar, Alexander och gänget! Trevlig kväll i det stora hela och galet mkt folk!
Inget vettigt att säga. Puss
Igår jobbade jag på paus 11:30-15:30 och sedan travet till 22! Därefter hem och göra sig i ordning och sedan all star med Matilda, oskar, Alexander och gänget! Trevlig kväll i det stora hela och galet mkt folk!
Inget vettigt att säga. Puss
fredag 27 januari 2012
I'm the one you're leaving her for
Efter mkt spring här på morgonen ligger jag nu och väntar på mitt kaffe och äter en macka! Jobb från 11:30-15:30 och travet 16-23(?). Nu kööööör vi!
onsdag 25 januari 2012
I'm free, free fallin'
Har länge funderat på om jag ska publicera detta inlägg eller inte. Finns risk att det blir starka reaktioner. Men ska jag vara ärlig så bring it on. Ta det som du vill, säg vad du vill. Hör gärna era tankar om detta.
Det finns saker jag stör mig på, sen finns det saker jag stör mig på.
Ska börja med att berätta, att ni läser nu en tjejs blogg som lär ha varit en av Umeås största fjortisar en gång i tiden. Som sedan övergick till riktig bitch och därifrån tills vem jag är i dag, hon som skriver detta inlägg.
Läs och döm sedan själv, men jag tänker som följande.
Först finns det dessa "fjortisar". Oftast hänger dom i kungspassagen, i trappen eller vasaplan utanför viktoria.. Har dock sett att vissa förflyttat sig till MVG och ibland går dom omkring i UP2 och spelar ascool musik i sina förbannat coola telefoner och ligger på soffor och grovhånglar med sina pojkvänner. Pojkvännerna ska helst ha för stora byxor, nästan så dom drunknar i dom, eller som Isabel skulle ha sagt, en påse med bajs. Säga yo, mannen! Ha fruktansvärt coola handslag ( som dom alltså stått och tränat på.. ), keps, lite långt hår som sticker ut. Sedan över till deras tjejer med väldigt uppklippt hår, helst sönderfärgat i blont, ha en fet svart utväxt i hårbotten, fondation på läpparna , täckstift, fondation, puder och brun utan sol i fejan. Men bara till hakan, så dom får en fin, orange kant längs hela käkbenet, för gud förbjude att man skulle lägga lite brunpuder på halsen för att jämna ut det hela. Låt oss inte heller glömma den feta linjen med svart eyeliner och mascara som lagts på ungefärligt 10 gånger i timmen de senaste 8 timmarna istället för att köpa en bra mascara som faktiskt SITTER! Låt oss inte heller glömma u- ringningen som går alldeles för djupt, bh med ett ton med push up och knappt befintliga bröst ändå.
Jag kan meddela gott folk, att jag beskrev just mig själv för 15 år sedan, i detalj. Jag beskrev även mitt ex och hans kompisar. Spot on. Jag försöker se hoppet i dessa tjejer och killar när jag ser dom på stan för jag vet hur långt jag kommit. Men det är lättare sagt än gjort när man möter dom i alldeles för höga klackar och för korta kjolar och dom kollar snett på mig! Detta är alltså mitt störningsmoment, folk som ser ner på andra. Dessa 15 åriga tjejer, kunde jag inte bry mig mindre om egentligen. Men däremot tjejer i min ålder, äldre till och med, som kollar snett och tror att dom är såå mycket större än alla andra. Jag har valt att kalla detta beteende för " frisörtjejersyndromet". Ja, för det är oftast dom som fortfarande är på detta sett. Kollar vad alla har på sig, upp och ner, inte alls diskret heller för att sedan göra en min eller helt enkelt kolla bort igen.VÄX UPP !! Jag tänker dock inte förneka att jag kan kolla snett när någon kommer de mest miss anpassade kläder. Men det har väl mest med att göra att dom sticker ut en hel del ur mängden. Dom jag faktiskt kollar mer på, inte snett, men fundersamt, det är dessa "mode människor" som passerar i gallerian hela tiden med stegen riktade mot monki. Som har endast mode kläder på sig. Det är helt omöjligt att tycka att allt nytt mode som kommer ut på marknaden är snyggt. Sen är det klart att vissa saker kan man tycka om direkt, andra kanske börja tycka om efter att ha sett det i rätt sammanhang. Men ett plagg jag aldrig förstått är t.ex. "jag har en fet blöja på mig som jag skitit ner totalt och försöker dölja det med dessa förbannat fula byxor". Jag talar förstås om "haramsbyxan" eller va tusan den heter. Dom är säkert sköna, men ha dom hemma då. Det är inte snyggt, aldrig varit, kommer aldrig vara. Som tur är detta, precis som typ allt annat mode, utdöende. Saker kommer och går. Kanske måste jag samtala med någon som är väldigt inne på mode någon gång om varför man följer allt, kanske har dom någon tanke som jag aldrig tänkt. Men fram tills dess kommer jag säga det jag tycker och tänker..
Kom av ämnet här. Men just dessa människor som ser ner på andra, tittar ner värderande på andra människor säger jag följande : Snälla, lägg ner nu.
Vad gynnar det dig som person, att titta ner på andra? Vad får dig att tro att du är en större människa än jag egentligen? Är det att du har ett mer välbetalt yrke än jag? Är det inte lite gammaldags att döma folk utifrån deras yrke, eller? Du är nu ung, du håller dig tränad och snygg genom just det, du tränar och äter rätt. Men kan tala om för dig att oddsen är inte sådär super stor att du kommer orka med det i längden och tillslut kommer du att vara en liten knubbis för det enda du gjort de senaste 10 åren är att sitta på en stol.
Jag påstår inte att jag har en perfekt kropp, jag anser inte heller att jag har det perfekta yrket och verkligen inte att jag äter rätt. Men sen kan man vända på det som följande, jag har jobbat med snabbmat i 1 1/2 år och jobbat i ett cafe bland bakelser och grädde och galet mycket mat i snart ett år på det. Tränar ingenting på min fritid och äter hellre godis. Trots det ser jag ut som jag gör. Det beror på att jag har ett yrke där man rör sig extremt mycket, in och ut i köket i ett väldans tempo, springa fram och tillbaka mellan diskrummet och kuben. Det är ca 18 h i veckan i detta tempo, med tanke på vad jag stoppar i mig och mina arbetskamrater så borde vi rulla fram, men icket! Så innan du ser ner på restaurang yrket eller något annat yrke för den delen som inte är lika välbetalt eller graciöst så kan du ju fundera över just det. Det finns självklart nackdelar med alla yrken, men jag hittar faktiskt mest positiva med mitt yrke.
Haha gud vad jag kan snacka... Men så är mina tankar, like it or not. Hade väl inte så mycket mer att säga angående det hela. Men nu känns det så mycket bättre!
Det finns saker jag stör mig på, sen finns det saker jag stör mig på.
Ska börja med att berätta, att ni läser nu en tjejs blogg som lär ha varit en av Umeås största fjortisar en gång i tiden. Som sedan övergick till riktig bitch och därifrån tills vem jag är i dag, hon som skriver detta inlägg.
Läs och döm sedan själv, men jag tänker som följande.
Först finns det dessa "fjortisar". Oftast hänger dom i kungspassagen, i trappen eller vasaplan utanför viktoria.. Har dock sett att vissa förflyttat sig till MVG och ibland går dom omkring i UP2 och spelar ascool musik i sina förbannat coola telefoner och ligger på soffor och grovhånglar med sina pojkvänner. Pojkvännerna ska helst ha för stora byxor, nästan så dom drunknar i dom, eller som Isabel skulle ha sagt, en påse med bajs. Säga yo, mannen! Ha fruktansvärt coola handslag ( som dom alltså stått och tränat på.. ), keps, lite långt hår som sticker ut. Sedan över till deras tjejer med väldigt uppklippt hår, helst sönderfärgat i blont, ha en fet svart utväxt i hårbotten, fondation på läpparna , täckstift, fondation, puder och brun utan sol i fejan. Men bara till hakan, så dom får en fin, orange kant längs hela käkbenet, för gud förbjude att man skulle lägga lite brunpuder på halsen för att jämna ut det hela. Låt oss inte heller glömma den feta linjen med svart eyeliner och mascara som lagts på ungefärligt 10 gånger i timmen de senaste 8 timmarna istället för att köpa en bra mascara som faktiskt SITTER! Låt oss inte heller glömma u- ringningen som går alldeles för djupt, bh med ett ton med push up och knappt befintliga bröst ändå.
Jag kan meddela gott folk, att jag beskrev just mig själv för 15 år sedan, i detalj. Jag beskrev även mitt ex och hans kompisar. Spot on. Jag försöker se hoppet i dessa tjejer och killar när jag ser dom på stan för jag vet hur långt jag kommit. Men det är lättare sagt än gjort när man möter dom i alldeles för höga klackar och för korta kjolar och dom kollar snett på mig! Detta är alltså mitt störningsmoment, folk som ser ner på andra. Dessa 15 åriga tjejer, kunde jag inte bry mig mindre om egentligen. Men däremot tjejer i min ålder, äldre till och med, som kollar snett och tror att dom är såå mycket större än alla andra. Jag har valt att kalla detta beteende för " frisörtjejersyndromet". Ja, för det är oftast dom som fortfarande är på detta sett. Kollar vad alla har på sig, upp och ner, inte alls diskret heller för att sedan göra en min eller helt enkelt kolla bort igen.VÄX UPP !! Jag tänker dock inte förneka att jag kan kolla snett när någon kommer de mest miss anpassade kläder. Men det har väl mest med att göra att dom sticker ut en hel del ur mängden. Dom jag faktiskt kollar mer på, inte snett, men fundersamt, det är dessa "mode människor" som passerar i gallerian hela tiden med stegen riktade mot monki. Som har endast mode kläder på sig. Det är helt omöjligt att tycka att allt nytt mode som kommer ut på marknaden är snyggt. Sen är det klart att vissa saker kan man tycka om direkt, andra kanske börja tycka om efter att ha sett det i rätt sammanhang. Men ett plagg jag aldrig förstått är t.ex. "jag har en fet blöja på mig som jag skitit ner totalt och försöker dölja det med dessa förbannat fula byxor". Jag talar förstås om "haramsbyxan" eller va tusan den heter. Dom är säkert sköna, men ha dom hemma då. Det är inte snyggt, aldrig varit, kommer aldrig vara. Som tur är detta, precis som typ allt annat mode, utdöende. Saker kommer och går. Kanske måste jag samtala med någon som är väldigt inne på mode någon gång om varför man följer allt, kanske har dom någon tanke som jag aldrig tänkt. Men fram tills dess kommer jag säga det jag tycker och tänker..
Kom av ämnet här. Men just dessa människor som ser ner på andra, tittar ner värderande på andra människor säger jag följande : Snälla, lägg ner nu.
Vad gynnar det dig som person, att titta ner på andra? Vad får dig att tro att du är en större människa än jag egentligen? Är det att du har ett mer välbetalt yrke än jag? Är det inte lite gammaldags att döma folk utifrån deras yrke, eller? Du är nu ung, du håller dig tränad och snygg genom just det, du tränar och äter rätt. Men kan tala om för dig att oddsen är inte sådär super stor att du kommer orka med det i längden och tillslut kommer du att vara en liten knubbis för det enda du gjort de senaste 10 åren är att sitta på en stol.
Jag påstår inte att jag har en perfekt kropp, jag anser inte heller att jag har det perfekta yrket och verkligen inte att jag äter rätt. Men sen kan man vända på det som följande, jag har jobbat med snabbmat i 1 1/2 år och jobbat i ett cafe bland bakelser och grädde och galet mycket mat i snart ett år på det. Tränar ingenting på min fritid och äter hellre godis. Trots det ser jag ut som jag gör. Det beror på att jag har ett yrke där man rör sig extremt mycket, in och ut i köket i ett väldans tempo, springa fram och tillbaka mellan diskrummet och kuben. Det är ca 18 h i veckan i detta tempo, med tanke på vad jag stoppar i mig och mina arbetskamrater så borde vi rulla fram, men icket! Så innan du ser ner på restaurang yrket eller något annat yrke för den delen som inte är lika välbetalt eller graciöst så kan du ju fundera över just det. Det finns självklart nackdelar med alla yrken, men jag hittar faktiskt mest positiva med mitt yrke.
Haha gud vad jag kan snacka... Men så är mina tankar, like it or not. Hade väl inte så mycket mer att säga angående det hela. Men nu känns det så mycket bättre!
And it's time to roll up my window..
Dagarna bara flyger förbi här känns det som, hälften av denna vecka har gått och nästa vecka närmar sig med stormsteg. Om en vecka idag är jag nu hemma från Stockholm igen, känns så nära men ändå så långt borta. Men så är det väl alltid när man förväntansfull?
Tänkte lite grann på detta med internskämt. T.ex. När jag och Camilla jobbar är det väldigt mycket interna saker vi har för oss. Gör dom fulaste grimaser du kan tänka dig, så fort vi ser varann, bokstavligen. Jag kommer ut från disken och går ut mot kuben, våra blickar möts å jag kollar i kors och räcker ut tungan och hon blåser upp ansiktet med stora ögon. Detta är ett mycket vanligt beteende, för oss. Däremot om omgivningen anser det, det är en helt annan sak! Vi säger dessutom ofta delar ur ICE AGE filmerna, " den är grön, dom stack för två timmar sen" osv osv osv.
Tittar vi på mig och Oskar så är det mycket Jenna Marbles, let's face it, det är typ bara Jenna Marbles.
"They see me rollin', they hatin', aaand it's time to roll up my window! " Get it? Nä,. mest troligt inte om ni inte sett Jenna Marbles videos. Medan vi skrattar hysteriskt. Tanken har slagit mig många gånger att - usch va jobbig vi måste vara att va med.
Men sedan har vi dom som tar alla priser, alla kategorier, Alexander Östman och Oskar Stenman. Dessa två grabbar alltså. Mesta dels tittar man oförstående på dom. Dom säger ett ord eller två och skrattar hysteriskt i minuter. Säger en av dom en sak,. driver den andra på mer, den andra ännu mer. Jag har prövat vara med dessa två själv... Tillslut sitter man mer eller mindre och kollar på väggen och försöker räkna hur många kanter på tapeten det finns. Detta är då på grund av att man den senaste timmen försökt förstå det minsta lilla vad dom snackar om men förr eller senare gett upp hoppet om det hela.
Det är rätt fantastiskt att man kan klicka med en person så fort som jag gjort med både Camilla och Oskar för att ha så mycket internt som jag redan har med dom båda, som dessutom funkar alla tre ihop och tror bestämt att Alexander måste haka på dessa awsome gäng. Gud, kan bara tänka mig hur det skulle sluta..
. Självklart har jag mycket internt med mina fina flickor Emelie, Emma, Isabel också, men eftersom det är Sid och Jenna Marbles jag umgås mest med just nu så är det väl lättast att dra upp just dom.
GET IT?!
Nopp, inte jag heller!
Puss
Tänkte lite grann på detta med internskämt. T.ex. När jag och Camilla jobbar är det väldigt mycket interna saker vi har för oss. Gör dom fulaste grimaser du kan tänka dig, så fort vi ser varann, bokstavligen. Jag kommer ut från disken och går ut mot kuben, våra blickar möts å jag kollar i kors och räcker ut tungan och hon blåser upp ansiktet med stora ögon. Detta är ett mycket vanligt beteende, för oss. Däremot om omgivningen anser det, det är en helt annan sak! Vi säger dessutom ofta delar ur ICE AGE filmerna, " den är grön, dom stack för två timmar sen" osv osv osv.
Tittar vi på mig och Oskar så är det mycket Jenna Marbles, let's face it, det är typ bara Jenna Marbles.
"They see me rollin', they hatin', aaand it's time to roll up my window! " Get it? Nä,. mest troligt inte om ni inte sett Jenna Marbles videos. Medan vi skrattar hysteriskt. Tanken har slagit mig många gånger att - usch va jobbig vi måste vara att va med.
Men sedan har vi dom som tar alla priser, alla kategorier, Alexander Östman och Oskar Stenman. Dessa två grabbar alltså. Mesta dels tittar man oförstående på dom. Dom säger ett ord eller två och skrattar hysteriskt i minuter. Säger en av dom en sak,. driver den andra på mer, den andra ännu mer. Jag har prövat vara med dessa två själv... Tillslut sitter man mer eller mindre och kollar på väggen och försöker räkna hur många kanter på tapeten det finns. Detta är då på grund av att man den senaste timmen försökt förstå det minsta lilla vad dom snackar om men förr eller senare gett upp hoppet om det hela.
Det är rätt fantastiskt att man kan klicka med en person så fort som jag gjort med både Camilla och Oskar för att ha så mycket internt som jag redan har med dom båda, som dessutom funkar alla tre ihop och tror bestämt att Alexander måste haka på dessa awsome gäng. Gud, kan bara tänka mig hur det skulle sluta..
. Självklart har jag mycket internt med mina fina flickor Emelie, Emma, Isabel också, men eftersom det är Sid och Jenna Marbles jag umgås mest med just nu så är det väl lättast att dra upp just dom.
GET IT?!
Nopp, inte jag heller!
Puss
tisdag 24 januari 2012
One day your on top of the world and one day you're the clown
Somnade 02 inatt, kl 07:30 klev jag upp, 20 min senare kom vaktmästaren och rörmokaren. Tur att man var pigg som en nötkärna..
Iallafall, idag ska jag kolla upp lite mer angående fritidsresor, maila min handledare på dragonskolan och även jobba. 11:30 börjar jag så har två timmar till förfogande. Började dagen med två koppar kaffe och läste klart Carolina gynings book ego girl.
Nu börjar dagen på riktigt!
Puss
Iallafall, idag ska jag kolla upp lite mer angående fritidsresor, maila min handledare på dragonskolan och även jobba. 11:30 börjar jag så har två timmar till förfogande. Började dagen med två koppar kaffe och läste klart Carolina gynings book ego girl.
Nu börjar dagen på riktigt!
Puss
måndag 23 januari 2012
Så, vi börjar på ny kula här tänker jag!
Tänkte mest få skriva av mig angående min ansökan till fritidsresor som barnledare.
Började med att mamma sa åt mig att hon sett att Fritidsresor sökte "barnledare till varma länder" och tyckte att jag borde ansöka. Så det satte jag mig å gjorde några kvällar där på. Skrev ihop ett nytt cv och personligt brev, mer anpassat till barn än restaurang branschen som jag i annat fall oftast sökt till. Skickade in en ansökan och ett tag senare fick jag göra ett test på svenska, var frågor angående hur jag skulle reagera i vissa situationer å skulle då svara ja, nej, kanske, vet ej. Ibland var det riktigt svårt att svara för helst ville man ju utveckla svaren betydligt mer än ett kanske. Hur som helst dröjer det inte allt för länge innan jag får nästa test. Detta är på engelska, 120 frågor, som ska göras på tid. En del mer komplicerade ord, men samma frågor over and over again men olika formulerat såklart. Så får jag ett mail för ca 2 veckor sedan att jag gått vidare i urvalet å ska nu ha en telefonintervju. Nyfiken, å inte alls så tokig som jag är, så kollar jag upp på nätet vad folk skriver om intervjuerna där. Där får jag upp att telefonintervjun är på engelska. Så börjar sakta men säkert tänka igenom ord som jag måste kunna. Som tex vad Barn- och fritidsprogrammet heter på engelska. Dagen kommer då jag tar upp telefonen och ringer till fritidsresor för telefonintervjun och kan lova att det var inte nådigt nervöst. Personen som svarar frågar vad jag heter och säger att hon kommer att återkomma om ca 20 min. Det var 20 låånga minuter! Mycket riktigt ringer hon efter ca 20 minuter och precis som jag var beredd på så var det på engelska, hälften av intervjun. Det var rätt skönt att vara inställd på det. Det var mest frågor om min utbildning, yrkesliv, erfarenheter, uppdrag osv. Hon avslutar med att säga att om jag går vidare från denna intervju kommer jag få åka ner till Stockholm för en till intervju och tester. Blir jag då utvald efter det så kommer jag åka till gran canaria i 10 dagar för en utbildning där och klarar jag denna utbildning blir jag, som jag förstod det, direkt därifrån förflyttad till det ställe jag kommer jobba på i minst 4 månader. Oftast jobbar man 6 månader på ett ställe och byter sedan.
Jag är riktigt taggad, nervös, glad, ledsen, suuupertaggad, skräckslagen och alla dessa känslor på samma gång. Men ska försöka ta det rätt lugnt, går det vägen, så gör det. Går det inte är tanken att jag ska göra något annat. Går det inte kommer det kännas rätt tungt för det vore verkligen världens upplevelse att få göra detta och är det någon gång det är läge att göra det så är det verkligen nu. Å andra sidan tanken på att lämna vänner, familj, arbetskollegor. Det känns också fruktansvärt jobbigt. Men känner att jag klarar mig själv och skulle vara himla roligt att träffa nya människor. Men om jag tänker på vad som har hänt för mig det senaste året, fattar ni hur mycket som kan hända då medan jag är borta i 1 år! Det är väl det som skrämmer mig lite kanske. Att när jag kommer tillbaka ska jag och mina nuvarande mycket nära vänner kanske inte kommer kunna hitta tillbaka på samma sett. Att jag dessutom kommer vara borta när Bella kommer hem suger ju. Men enligt vad jag läst får man (betald) semester i två veckor var tredje månad eller liknande och då ska jag komma hem och pussa på alla mina fina!
Läste i alla fall på fritidsresors hemsida att nästa utbildning går av stapeln i mars / april. Kommer få reda på om jag går vidare till utbildningen i mitten av feb. Så det lär bli snabba puckar om så blir fallet.
Har skrivit ner massor från hemsidan om fritidsresor så jag är redo inför testerna man kommer göra. Var inte igår man behövde plugga på något. Men det ska nog gå vägen om jag börjar redan nu. Är en hel del att lära sig.
Wish me luck!
Puss
Tänkte mest få skriva av mig angående min ansökan till fritidsresor som barnledare.
Började med att mamma sa åt mig att hon sett att Fritidsresor sökte "barnledare till varma länder" och tyckte att jag borde ansöka. Så det satte jag mig å gjorde några kvällar där på. Skrev ihop ett nytt cv och personligt brev, mer anpassat till barn än restaurang branschen som jag i annat fall oftast sökt till. Skickade in en ansökan och ett tag senare fick jag göra ett test på svenska, var frågor angående hur jag skulle reagera i vissa situationer å skulle då svara ja, nej, kanske, vet ej. Ibland var det riktigt svårt att svara för helst ville man ju utveckla svaren betydligt mer än ett kanske. Hur som helst dröjer det inte allt för länge innan jag får nästa test. Detta är på engelska, 120 frågor, som ska göras på tid. En del mer komplicerade ord, men samma frågor over and over again men olika formulerat såklart. Så får jag ett mail för ca 2 veckor sedan att jag gått vidare i urvalet å ska nu ha en telefonintervju. Nyfiken, å inte alls så tokig som jag är, så kollar jag upp på nätet vad folk skriver om intervjuerna där. Där får jag upp att telefonintervjun är på engelska. Så börjar sakta men säkert tänka igenom ord som jag måste kunna. Som tex vad Barn- och fritidsprogrammet heter på engelska. Dagen kommer då jag tar upp telefonen och ringer till fritidsresor för telefonintervjun och kan lova att det var inte nådigt nervöst. Personen som svarar frågar vad jag heter och säger att hon kommer att återkomma om ca 20 min. Det var 20 låånga minuter! Mycket riktigt ringer hon efter ca 20 minuter och precis som jag var beredd på så var det på engelska, hälften av intervjun. Det var rätt skönt att vara inställd på det. Det var mest frågor om min utbildning, yrkesliv, erfarenheter, uppdrag osv. Hon avslutar med att säga att om jag går vidare från denna intervju kommer jag få åka ner till Stockholm för en till intervju och tester. Blir jag då utvald efter det så kommer jag åka till gran canaria i 10 dagar för en utbildning där och klarar jag denna utbildning blir jag, som jag förstod det, direkt därifrån förflyttad till det ställe jag kommer jobba på i minst 4 månader. Oftast jobbar man 6 månader på ett ställe och byter sedan.
Jag är riktigt taggad, nervös, glad, ledsen, suuupertaggad, skräckslagen och alla dessa känslor på samma gång. Men ska försöka ta det rätt lugnt, går det vägen, så gör det. Går det inte är tanken att jag ska göra något annat. Går det inte kommer det kännas rätt tungt för det vore verkligen världens upplevelse att få göra detta och är det någon gång det är läge att göra det så är det verkligen nu. Å andra sidan tanken på att lämna vänner, familj, arbetskollegor. Det känns också fruktansvärt jobbigt. Men känner att jag klarar mig själv och skulle vara himla roligt att träffa nya människor. Men om jag tänker på vad som har hänt för mig det senaste året, fattar ni hur mycket som kan hända då medan jag är borta i 1 år! Det är väl det som skrämmer mig lite kanske. Att när jag kommer tillbaka ska jag och mina nuvarande mycket nära vänner kanske inte kommer kunna hitta tillbaka på samma sett. Att jag dessutom kommer vara borta när Bella kommer hem suger ju. Men enligt vad jag läst får man (betald) semester i två veckor var tredje månad eller liknande och då ska jag komma hem och pussa på alla mina fina!
Läste i alla fall på fritidsresors hemsida att nästa utbildning går av stapeln i mars / april. Kommer få reda på om jag går vidare till utbildningen i mitten av feb. Så det lär bli snabba puckar om så blir fallet.
Har skrivit ner massor från hemsidan om fritidsresor så jag är redo inför testerna man kommer göra. Var inte igår man behövde plugga på något. Men det ska nog gå vägen om jag börjar redan nu. Är en hel del att lära sig.
Wish me luck!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)